Personlig blogg
Har vampyrer existerat?
Frågan kan verka bisarr vid en första betraktelse, men den är inte ovanlig, särskilt inte bland ungdomar som fängslats av Stephenie Meyers Twilight-böcker. Just i dagarna blir denna och andra frågor om de blodglada varelserna dessutom väl besvarade i den nyutkomna bokenVampyrernas historia (Norstedts), som min egen fru Katarina Harrison Lindbergh har skrivit. Köp den!
Ett kort svar på frågan är: nej, självfallet inte, förutsatt att man med vampyr menar en aristokratisk, nattlevande Draculafigur som bor på slott, sover i likkista och förför damer medelst manlig karisma och skarpa huggtänder. Denna vampyr är en skapelse av 1800-talets litterära skräckromantik, av personer som John Polidori och Bram Stoker. Men om vi med termen syftar på folkliga föreställningar om gengångare som återvänder till de levandes värld för att utså allmänt elände i omgivningen, då blir svaret intressantare. Även om ej heller sådana varelser kan beläggas empiriskt står det bortom varje tvivel att våra förfäder och förmödrar har varit övertygade om deras existens. Historier om dessa monster är kända från hela jordklotet, låt vara att själva termen ”vampyr” länge endast brukades om gengångare i det slaviska språkområdet. Vi hade gott om misstänkta vampyrer även i det gamla svenska bondesamhället (särskilt, tycks det, i Halland). Även svenskarna bankade pålar genom förmodade gengångare.
Under 1700-talet blev vampyrerna föremål för vetenskapens och myndigheternas intresse. Det finns åtskilliga bevarade redogörelser för konfrontationen mellan folktro och överhet under första hälften av seklet. Ett av de mest kända exemplen är en rapport som nedtecknades i januari 1732 av den österrikiske militärläkaren Johann Flückinger i Belgrad. Texten visar att dåtidens fascination för vampyrer kunde vara väl så stor som nutidens.
I Flückingers dokument skildras händelser som ägt rum i den serbiska byn Medvegja. Det hade kommit till myndigheternas kännedom att vampyrer hade dödat några personer i byn genom att suga deras blod. Militärläkaren undersökte saken tillsammans med några officerare och underfältskärer. Byns ledande personer förhördes, och snart spårades vampyrismepidemin tillbaka till en viss Arnont Paole, som fallit av ett hölass och brutit nacken omkring fem år tidigare. Dessförinnan hade Arnont ofta klagat över att han plågades av en vampyr. Han hade sökt bot genom att äta jord från vampyrens grav och smeta in sig med dess blod, men tydligen hjälpte det inte. Efter sitt eget dödsfall började Arnont Paole gå igen. I egenskap av vampyr dödade han fyra personer, varför man grävde upp honom och inspekterade liket, som då legat i jorden i fyrtio dagar.
”De fann att kroppen var ganska hel och inte hade blivit nedbruten och att färskt blod rann från hans ögon, näsa, mun och öron, samt att skjortan, svepningen och kistan var helt blodiga, att hans gamla naglar och hud både på händer och fötter hade ramlat av och att nya naglar hade kommit i stället. Eftersom de genom detta insåg att de hade att göra med en riktig vampyr drev de en påle genom hans hjärta, vilket var sed hos dem, varpå han gav upp ett tydligt stön och blödde ymnigt. Därefter brände de kroppen till aska och lade den tillbaka i graven, allt på samma dag. De här människorna säger också att alla som har plågats och dödats av vampyrerna kommer själva att bli vampyrer. Därför grävde de upp de fyra ovan nämnda människorna och gjorde likadant med dem.”
Det slutade inte med detta. Uppenbarligen hade Arnont Paole även druckit blod av boskap, och när folk åt av köttet från djuren fick de vampyrsmitta i sina kroppar. Den ena efter den andra byinvånaren dog. Österrikarna tvingades ta i med hårdhandskarna för att driva ut ondskan från bygden. De lät gräva upp alla misstänkta lik, inspektera dem och diagnosticera misstänkta vampyrer. När undersökningen var överstökad halshöggs och brändes vampyrerna. Askan slängdes i floden Morava.
Flückingers rapport väckte stort internationellt intresse och resulterade i att ordet ”vampyr” introducerades som lånord i många språk, däribland engelska, franska och svenska. Händelser likt den i Medvegja användes som underlag för djuplodande intellektuella debatter om vampyrernas vara eller inte vara.
En teori....
Porfyrier är skador som man kan få på sina arvsanlag.
Det ger en ett blekt ansikte och då porfyrierna sitter nära huden är de ljuskänsliga.
Porfyriesjuka kan även må jäkligt illa eller dö av enzymerna i vitlök.
Ville vara vampyr och döda någon
Den 21-åriga kvinnan misstänks ha mördat lokalpolitikern Ladislav
Capek, 49.
Dagboksanteckningar avslöjar nu hennes hemliga drömmar: vampyrer, blod - och
att döda.
- Visst samband kan det väl ha, säger hon i polisförhör.
Den gåtfulla 21-åriga kvinnan åtalades i går vid Stockholms tingsrätt misstänkt för mordet natten mot den 5 november förra året.
Först nekade hon – men efter att polisen presenterat teknisk bevisning kom erkännandet – att hon medverkat till mannens död.
Hon förnekar däremot mord.
I polisförhör säger 21-åringen att hon berättade för Ladislav Capek under deras kväll tillsammans att hon drevs av tankar om att döda – och att han ställde upp på det.
I kvinnans dagboksanteckningar en månad före mordet, skriver hon att hon går beväpnad.
– Hon berättar den aktuella kvällen att hon vill döda någon, han säger då att hon kan döda honom. Det är hennes version, säger kammaråklagare Carl Mellberg.
Paret kom till Clarion hotel på Södermalm klockan 23.46 på kvällen den 4 november.
Klockan 00.43 registrerade en övervakningskamera när de gick ut genom entrén. Barpersonal, som hörts i polisutredningen, hade sett dem kyssas inne i restaurangen.
Bara några minuter senare – och ett par kvarter bort – misstänks kvinnan ha gett Ladislav Capek en dolkstöt i hjärtat. Han hade även skärsår i halsen.
I förhör får hon frågor om hur hon tänkte innan hon utdelade dödshugget.
– Jag hoppades att det skulle gå fort, svarar hon.
Så verkligheten motsvarade inte fantasin? undrar polisens förhörsledare.
– Absolut inte, det var så långt från fantasin man kan komma, säger hon.
Sökningar om seriemördare på nätet
Polisen har tömt 21-åringens dator och Iphone på information – och hittat stort antal sökningar på google och Facebook i stil med "Why female serial killers kill" och "If you where a serial killer... what would be your trophy?"
Här finns även bilder där kvinnan, iförd vampyrtänder, suger teaterblod ur ett handfat.
Bitvis uppträder hon ångerfullt i förhören:
– Om jag kunde åka tillbaka i tiden skulle jag smyga på mig själv bakifrån och ta ut min dolk ur väskan.
Om motivet, säger åklagaren:
– Han vill dö, enligt henne, och hon tillgodoser hans vilja. Men hennes version av motivet har jag en hel del frågetecken kring.
Kvinnan har genomgått en liten sinnesundersökning, en så kallad paragraf 7-utredning.
– Jag vill inte kommentera resultatet av den, säger Carl Mellberg.
sten coolt att vara vampyr ju!!
Foto: NonstopI "Let me in", den amerikanska versionen av "Låt den rätte komma in", har handlingen förflyttats från Stockholmsförorten Blackeberg till en stad i New Mexico.
– Jag hoppas att filmen visar att det inte är coolt att vara vampyr, säger hon till TT Spektra.
Att göra ännu en filmversion av John Ajvide Lindqvists bok ansågs av många vara en dum idé, speciellt som Tomas Alfredsons film höjdes till skyarna och blev en internationell framgång. Även Matt Reeves, som blev erbjuden att göra den amerikanska filmen, tvekade. Han tackade ja först när Lindqvist gett honom sitt stöd. Författaren hade sett Reeves "Cloverfield" och tyckte att han passade för uppdraget.
Nu är handlingen flyttad från Stockholmsförorten Blackeberg till en stad i ett vintrigt New Mexico. Trots vissa små förändringar är det fortfarande berättelsen om en ensam, mobbad pojke, som blir vän med den nyinflyttade grannflickan. Gradvis inser han att hon är vampyr.
Vampyren spelas av Chloe Moretz. Och hon är angelägen om att "Let me in" inte ska klumpas ihop med "vampyrer är sexiga och cool"-skildringar som "Twilight", "True blood" och "Vampire diaries".
– Det är inte glamoröst att vara vampyr. På sitt sätt är det vackert, men man vill inte bli vampyr efter att ha sett den här filmen. Om man går in i solstrålar, så dör man. Om man inte dricker blod, så dör man. Det är så det är, säger Chloe Moretz.
Hon såg "Låt den rätte komma in" innan hon gjorde "Let me in". Hon tycker bra om den svenska filmen och menar att vi måste se de båda filmerna som självständiga tolkningar av en bok.
– Det finns likheter, det finns olikheter. Jag tror att vi gjort boken rättvisa, och jag tror att de som tyckte om den svenska filmen kommer att tycka om den här också.
Kodi Smit-McPhee spelar den ensamma mobbade pojken och hans väg in i rollen gick via regissören.
– Matt berättade för mig om hur han blev mobbad i skolan och om sin barndom. Det där hjälpte mig mycket, att inse hur vidrigt det är med mobbning, säger han och fortsätter:
– Det svåraste med filmen, det var att komma fram till hur min karaktär skulle reagera när han insåg att personen han hade framför sig var en vampyr. Det är ju liksom ingenting som jag hade varit med om tidigare.
Nutida vampyrer 2
Londonvampyren
Engelsmannen John Georg Haig (1909-1949) började sitt liv som en rund och till synes fridsam liten pojke. Han sjöng i gosskör och gjorde alltid vad hans familj förväntade sig av honom. I 20-års åldern hamnade han dock i fängelse för förskingring.
Tiden bakom galler utnyttjade han till att lära sig advokatyrket. Han hade framgång inom sitt nya arbete och gifte sig så småningom. Men han åkte upprepade gånger dit för olika ekonomiska brott, och for med jämna mellanrum ut och in ur fängelset.
1944 fick Haig för sig att lura med hem sonen till en bekant. Han skar halsen av mannen och drack upp blodet ur ett whiskyglas. Det här blev början på en serie våldsamma mord.
Haigs offer var alltid ensamma människor. Den typ av personer man sällan frågade efter. Men den omgivande allmänheten började fatta misstankar mot den lagerlokal där Haig begick sina brott. Till slut genomförde Londonpolisen en razzia mot lokalen, och sanningen om Haigs hemliga liv kom fram.
Det fanns inga rester av offren. Haig hade dumpat kropparna i frätande syra. Men kläder och ägodelar fanns kvar. Golvet var också alldeles nersölat med blod.
Under rättegången hävdade Haig att han en gång råkat ut för en bilolycka, och då svalt en del av sitt eget blod. Detta hade väckt hans rysliga törst, som sedan varit omöjlig att stoppa.
Haigs advokat ville få honom inspärrad på mentalsjukhus, men rätten dömde honom som en kallblodig mördare. Den 10 augusti 1949 hängdes John Haig i Londons stadsfängelse.
Nürnbergvampyren
Kuno Hofmann (1901-?) Tillhörde samhällets utstötta. Han var dövstum, lösdrivare, och antagligen psykiskt sjuk.
I 40-års åldern började han intressera sig för svart magi. I synnerhet de delar som omtalade att man kunde bli starkare och vackrare genom att dricka blod. Den Transsylvanska grevinnan Elisabeth Báthory hade flera århundraden tidigare anammat samma galenskap.
Till en början smög sig Hofmann in på bårhus om nätterna. Här letade han reda på färska lik, skar upp ådrorna och drack blodet. Under en kort tid fick Nürnbergpolisen in 35 anmälningar om inbrott på bårhus. Hofmann reste runt på sin moped och såg till att hålla sig långt borta från brottsplatsen då polisen väl kom dit.
Men till slut blev bevakningen för intensiv. Hofmann tvingades angripa sina första och enda levande offer. Det var ett ungt par som överfölls i sin bil i en skog utanför Nürnberg. Men en skogvaktare såg Hofmann när han flydde, och snart var han infångad. 1972 dömdes han till livstids fängelse, eftersom läkare konstigt nog inte kunde hitta några psykiska störningar hos honom.
Nutida vampyrer
Vampyren på kyrkogården
1849 drabbades Paris av en ovanlig nattlig fasa. Flera kyrkogårdar hemsöktes av något som grävde upp de nyligen avlidna och slet kropparna i stycken.
Det hela började på en av stadens mer berömda kyrkogårdar, Pére Lachaise. Vaktmästarna kunde om nätterna se en skuggfigur slinka omkring mellan gravstenarna, men lyckades aldrig få tag på den. Snart spred sig ett rykte att något övernaturligt var i görningen.
Så småningom slutade hemsökelserna på Pére Lachaise, men dök istället upp på en kyrkogård i en förort till Paris. Historien upprepade sig, med fruktlösa jakter efter mystiska skuggor.En av vaktpatrullerna hade skjutit mot den gäckande besökaren, och lyckats såra honom! Ett stycke utanför kyrkogårdsmuren hittade de pölar av blod och en bit från en militäruniform. På ett sjukhus i närheten fann de den svårt skottskadade sergeanten Victor Bertrand. Denne förstod att spelet var slut och erkände de makabra brotten.
Sergeant Bertrand förklarade att han liksom föll i trans om natten, och i ett tillstånd av vilddjurs-raseri angrep de nyligen begravda på kyrkogårdarna.
Myndigheterna gjorde sitt bästa för att tysta ner den obehagliga skandalen. Rättegången mot sergeant Bertrand blev kort och omärklig. Eftersom han bara gjort sig skyldig till störande av gravfriden, dömdes han till ett års fängelse. Det var allt.
Senare använde sig författaren Guy Endore av Victor Bertrand som modell för sin romanfigur Bertrand Caillet i boken "Werewolf of Paris" (1933). Den har blivit lite av varulvarnas svar på "Dracula", och filmatiserades 1960 som "Curse of the Werewolf".
Düsseldorfvampyren
Peter Kürten (1883-1931) växte upp i ett hem med många problem. Hans far var alkoholiserad och mycket våldsam.
Men hans mor var en ängel, och när han senare i livet gifte sig blev det med en kvinna som liknade henne mycket. Kürten var en omärklig liten grå man som arbetade på kontor. Få människor hade kunnat tro att han om kvällarna smög omkring i Düsseldorf och ströp unga flickor för att kunna komma åt deras blod.
Han hann mörda 29 barn innan polisen fick tag på honom. Han hade svårt att förklara sin läggning. Kürten menade att han behövde blod som en rökare måste få tag på cigaretter. Han försökte inte alls dölja sin skuld, och dömdes utan några invecklade processer till döden.
Hannovervampyren
Fritz Haarman (1879-1923) var slaktare i Hannover, och tycktes leva ett fullkomligt normalt liv. Om nätterna gav han sig emellertid ut på jakt efter unga män som han lurade med tillbaka till sin butik.
Hannover var känd som en stad med många homosexuella, så han hade inga problem att hitta lämpliga offer. Med hjälp av sin assistent Hans Grans mördade Haarman sina gäster på de mest gruvliga sätt, ibland med ett bett i halsen, och gjorde sig av med kropparna i en stor ugn.
Men benen blev kvar, och kastades lite vårdslöst i floden bakom slakteriet. Det var dessa uppenbara spår som avslöjade Haarman och hans kumpan.
Haarman dömdes till döden för mord på 24 män. Grans sattes i livstids fängelse. Fritz Haarmans hjärna undersöktes på Göttingen-universitetet, men där kunde man inte hitta några märkligheter.
Vampyren enligt Van Helsing
Vampyren är satans krigare.
Han är ett odjur och dessutom primitiv och grym.
Ju mer föda han får, desto starkare blir han.
Ju starkare han blir, desto ondare blir han.
Men vampyrer har inte obegränsade krafter.
De kan inte gå in i ett hus utan att ha blivit inbjudna.
Detta gäller dock inte allmänna platser.
Vigvatten är som syra för vampyren.
Vitlök och krucifix håller dem borta.
På dagen gömmer de sig inomhus, eftersom solljus dödar dem.
När de befinner sig i sitt eget hem, i ett hus eller en kista,
behåller de sin styrka.
När natten kommer visar de ingen nåd.
De kan förvandla sig till vargar eller fladdermöss.
De bör inte underskattas.
De är slugare än du någonsin kan tro.
De kan väcka de döda, men bara de som dött i synd.
Ju fler bett, desto starkare blir de.
De kan endast dödas med pålar av trä eller silver,
eller med silverkulor.
Man kan också hugga av huvudet för att döda en vampyr.
jämnföring
''Lite'' ny fakta
så är det att vampyrer existerar. Det finns
officiella rapporter, pålitliga personers vittnes-
börd, läkares, prästers och domares uttalanden,
det finns ingen anledning att tvivla.''...........
Folksägnens regler för vampyrens existens är följande:
På dagen ligger vampyren i sin grav, försjunken i ett tillstånd som skulle likna sömn om inte vampyrens ögon alltid vore öppna. Vid midnatt förvandlar vampyren sig till dimma som tränger ut ur kistan och materialiserar sig som en människa med långa vassa hörntänder. Den böjer sig ner över sitt offer som för att kyssa det, men hugger istället tänderna i offrets hals och suger dess blod. Kvar blir två små vita märken med rött centrum – där blodet flutit ut.
Ytterst sällan dricker vampyren så mycket blod att offret dör, oftast bara tillräckligt för att tillfredsställa ett dygns törst. Sedan återvänder vampyren natt efter natt. Offret – som ofta, men långt ifrån alltid, är av det motsatta könet – blir blekare och svagare för var dag, men har bara vaga minnen av den nattliga akten eftersom vampyren hypnotiserar det.
Offret kommer själv att bli vampyr. Vampyrismen förs på så sätt vidare genom att varje människa som blir biten av en vampyr själv blir vampyr.
vampyrers gömställen
Det lättaste sättet att döda vampyren på är att leta reda på dess gömställe under dagen, då den sover, och dräpa den där. Så länge solen lyser vilar vampyren i sin kista nergrävd på kyrkogården.
Om man hittar en grav där det finns flera hål i marken, stora nog för att köra ner pekfingret, tillhör den vampyren.
| Man kan också hitta vampyrens gömsle genom att låta en pojke som är oskuld rida på en vit hingst över kyrkogården. Om det finns någon grav som hästen inte vill gå över, så ligger det en vampyr i den. |
När man öppnat graven finns det ytterligare skvallrande tecken att leta efter. Är ögonen vidöppna och fuktiga? Känns kroppen färsk och mjuk? Finns det rinnande blod i ådrorna? Är kistan fylld med blod? Finns det klösmärken på kistlocket? Har liket två små hål på halsen? Stämmer något av detta, eller alltihop har du hittat din vampyr.
Vampyrfjäril
Findland och Sverige. De första svenska fynden gjordes 2008 och härrör från Skutskär vid Dalälvens delta i Uppland.
cool att de finns en Vampyrfjäril :)
<--------Bild på de lilla monstret :) breaking dawn
O I STORBILD FÖR FÖRSTA GÅNGEN :P
EN TILL
O EN TILL :o :p ♥Vampyr vin?...
upp och västerut migrera som så många vampyrer innan them.Using noggrann planering i förväg, planterat dessa vampyrer deras grundstamssticklingar i början av det 21-talet i den bergiga regionen Paso Robles, Kalifornien, där havet dimman ofta rullar på utanför kusten ger perfekt täcka deras dolda vinodlingar.
Efter att ha väntat hela sju år, den vampyrer "grundstammen nu har gett underbara trånga små kluster av druvor som har skickligt blandar vampyr vinproducenter att producera fenomenala viner - smidig och väl rundade med framåt färsk frukt - som har lagrats i båda franska och amerikanska ekfat. Smutta Blood av vinstockar och njut!
vampyrer på barnkanalen
Lite om vampyrskolan: Om en elitskola för vampyrer. Till eleverna hör Oskar som inte tål att se blod, och hans kamrater, alla med olika egenheter.
De måste akta sig för professor Polidori som är en känd vampyrjägare och vars unga släkting råkar vara den som Oskar är väldigt förtjust i.
